Den gamle och sommaren

Den ensamme gamle
i en hammock
gungar sakta
omgiven av sommarens
böljande grönska.
Fulla av mognadens safter
solstekta varelser
svävar
i vällustig yra.
Solgnistrande daller
omger frukitbarhetens
dofter

Den ensamme gamle
nästan blind
orörlig
förnimmer
i sina lemmar
sommarens fullhet.
Minnena lösgörs
Blicken
inåtvänd
riktas nu
mot en annan
tid
en annan
värld
Hans ungdoms
sommar.

Porten
till ungdomslandet,
hans drömmars
rike
har öppnats
Sinnet skärps
anletsdragens linjer
mjuknar
Åter visar sig
ungdomsåren
med lustfylld kraft
löftesrik sötma
Den gamle söker
ivrigt fånga
dess honungsflöde.

Aldrig var solens strålar
varmare
Aldrig flickornas blickar
mer berusande
grönskans dofter
härligare
frukternas sötma
ljuvare.
Aldrig mannakraften
obetvinglig
som då
Obesegrad
i kärlek
drack han
ur dess
källor

Den gamle
ligger
orörlig
Tiden
stannat
Blicken
riktad
rakt upp.
Glömd
är den slitna
ensamheten
Omedveten
den bittergrå
verkligheten.
Ansiktets fåror
utslätade.

Mörka skuggor
smyger runt
en sliten hammock.
Solen dalat
Fågelsången
tystnat.
Den ensamme gamle
vaknar motvilligt opp
Frossa
skakar
hans magra
kropp.

Mödosamt,
famlande
med rörelser
knyckiga
stela
sakta sakta
stapplar han
tillbaka in
i ålderdomens
skymningsland.