Jag längtar
till den boning
dit ingen plåga når.
Jag längtar
efter friden
den ingen förstår
Att vaggas
utav evigheten
minnas utav
någon.
Där slitna kroppar,
trötta själar
slutlig
vila får.
De saligas ängder
jag kanske ej når
till ära
och höghet
jag alls inte trår
Blott mitt stoft
finner bo
och min själ
får ro
Och min ande
sonad
ljuset når.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment