Kan du förstå?

Kanske kan du
förstå
varför jag inte
såg dig
mötte din blick.
Fastän vi
möttes
i gatans vimmel
så nära varann
Du och jag
en solig
septemberdag.

Plötslig såg jag dig
såg ditt välkända
ansikte
ditt ljusa hår
din härliga gestalt
den eleganta portföljen
nonchalant svängande
komma emot mig
i sällskap
med den andra
Rakt emot mig
utan
återvändo.

Dina nyfikna händer
din sensuella röst
trängde
blixtsnabbt
in i mitt sinne.
Jag genomsköljdes
av en dunkande åtrå
och en häftig önskan
att alltid
vara hos dig
vara den
enda
för dig.

Min längtans
ouppnåeliga mål
kom blixtsnabbt emot
och skar
genom mitt liv
min tillvaro
för att genast
försvinna
för alltid.
Därför
därför
måste jag
passera
utan att se
höra

Du fanns
inte mer.