Jag blev människa.
Varför inte en fågel?
Ett himmelskt smycke
majestätiskt
glidande fram
genom rymden
i oändlighetens
blå
oåtkolig
för människor,
dess strävan
regler
sorg
Endast uppfyllande
sin ödesbestämda
förening
med skapelsen.
Med oändlig möda
fåkunnig
blind
krälar människan
fram
Bunden till jorden
av tusen plikter
minnen
tankar
Förgäves
spörjande
Varifrån
varthän
varför?
Friday, November 21, 2008
Subscribe to:
Post Comments (Atom)

No comments:
Post a Comment