
Visst tänker jag på dig, mamma
trots alla långa år
du varit borta
ur mitt liv.
Dina dröjande ord
din spörjande blick
hela din slitna skönhet.
Jag önskar jag kunnagt ge dig
min allra vackaste
blomma,
blomman du älskade
så högt
Den fick istället
hon som trädde i
ditt ställe.
Men det är du
som lever kvar
i mig
du som fött mig
dig som jag minns.

No comments:
Post a Comment