Säg mig, lilla Anna

Tidens gång

Var inte rädd för mörkret

Höstdag

När jag ser på stjärnorna

Jag längtar till den boning - tonsatt

Jag längtar
till den boning
dit ingen plåga når.
Jag längtar
efter friden
den ingen förstår
Att vaggas
utav evigheten
minnas utav
någon.
Där slitna kroppar,
trötta själar
slutlig
vila får.

De saligas ängder
jag kanske ej når
till ära
och höghet
jag alls inte trår
Blott mitt stoft
finner bo
och min själ
får ro
Och min ande
sonad
ljuset når.

Tonårsrevolt - tonsatt

Säg mig då
du unga
Tretton år
i vår
Vad fel jag gjort
och tänkt och sagt
då du mig nu
försmår.

Berätta för mig
lilla barn
allt jag inte vet
om livet
och om världen din
som bara du
förstår.

Ensam
ligger du
så knuten
bak din flickrumsdörr
Pang!
Du smällde hårt
i dörr´n
Du vill
va´ ifred!

Utanför
står jag
Undrande
och sliten
utan fläkt
och flärd
Vet inte mycket
om ungdomarnas
värld.

Men hör du
lilla Anna
tretton år
i vår
Nog kan du
hjälpa mig
förstå
litet grand
ändå

Nog vet du
att jag
älskar dig
fastän trött
och tjatig.
Önskar kunna ge dig
allt
Ge lycka
tusenfallt.

Vitsippa, vårlök

Livet har stillnat

Tänk om jag kunde sjunga mina sånger.

Tänk om jag kunde sjunga mina sånger.