Jag ville jag visste

Jag ville
jag visste
jag kunde
så mycket
om livet
om världen
om människors kamp


Jag ville
jag visste
jag kunde
så mycket
om anden
och ondskan
i djävulslanden.

Men
kunde jag
småle
åt futtigheter
glädjas
åt småttigheter.
Såg jag kärlekens
makt
skogablommans
prakt
Kunde jag
glädjas
åt livet
sjunga och dansa?

Vem är väl jag?

Vem är väl jag?
En udda varelse
Tillkommen
av en slump
En människa
fylld
av självbespegling
okunskap
lust
ägandebegär.
En bit biologisk
massa
med okända
arvsbetingade
möjligheter

Blind
utan möjlighet
att helt
uppfatta
jagets
och alltets
vidunderlighet.
Möjligheternas
oändlighet.
Ett stoftkorn
i rymden
en slemfläck
på jorden.

Dock-
finns jag
känner jag
tänker jag
och min själ
kan flyga!

Hör du nu, min fru

Hör du nu
min fru
kan en sån
som du
sköta saker
av vikt och värde?
Kan du se
och förstå
intrikata
problem
Dessmera
orera
som lärde

Hör du du
min fru
Kan en sån
som du
förstå
de gudomliga orden.
Har du förnuft
och sans
pch harmonisk
balans
att riktigt
begripa
livet
på jorden?

Kan du
tänka
abstrahera
betänka
taxera
begrunda
betänka
filosofera
konsekvent
rationellt
evident
stringent?

Min fru
min fru
kan du nu
besvara
de frågor
som ställts?

Inte det
inte det.
Det är illa!
verkligt illa!
Min kära, min kära
du må mycket lära
Bäst du nu
bland de enfalda
dväljs.

Möte med moderslyckan

Från kärlekslyckans
flyktighet och oro
flög jag in
i moderslyckans
mjuka, värmande
hölje.

Där möte mig
ögon
fyllda av släkters
samlade liv
och känslor,
djupt
seende,
ännu fria
från världens
svek.

Där fann jag
Absolut
Tillit
som sträcktes emot mig
som en gåva
från sökande
hjälplösa
händer

I år
dagar, nätter,
tätt förenade
var jag den enda.
Omistlig
Lycklig
i mötet
med
moderslyckan.

Var finns lyckan?

Lyckan!
Var är den?
Finns den
I sinnesnjutningens sötma?
i maktens härlighet?
i rikedomens frihet?
Eller
Är den att kunna ge
kropp och själ
den näring
den behöver
för att kunna
uppfatta
naturens
vidunderlighet
livskrafternas
cirkelrörelser
Alltets
fullkomlighet?

Förstår jag det?
Förstår vi det?

Är lyckan
att kunna se och förstå
livets inneboende
kraft och styrka
och låta det sakta
införlivas
och bli en del
av självet
För dess
fullbordan.
eller
är lyckan
att hjälpa
och glädja
medmänniskorna

Vad vet jag?
Vad vet vi?

Butiksjakt efter lycka

Vad ha på mig i vår?
Gamla trasan duger inte
är väl hundra år.
Måste kolla stans butiker
modevärlden ger förslag
Prövar lyckan en vårlig dag.

En tvådelad dress
i siden duchess
med urringad klänning
och sprund där bak
Är precis vad jag behöver
om jag får pengar över.

Den vita sidenblusen
skulle göra susen.
Har sammetskrage
så trendigt elegant
Så flott och användbar
Jag tror jag den tar.

En fordrad vardagskappa
i ljusbrun nappa
vore välbehövlig.
Och en skimrande jacka
med skinnbeslag
Såna älskar jag!

Men tröjan den blå
i silkestrikå
och finaste brodyr
O så vacker
men så dyr
Gör mig hagalen och yr!

Allt är så fint, så nätt
så flott, så rätt.
Men hur skall jag göra
kan inte själv avgöra.
Gör fegt ett hastigt slut
och rusar ur butiken ut.

Hemma är jag mycket nöjd
Har haft en stund
av sorglös fröjd
med mitt lyx - och klädbegär.
Funderar vart jag skall gå
nästa gång det tränger på.

En gummas lovsång

Så blev jag gumma
det gick fort
Hörs och syns nu inte mer
Tillhör dem man inte ser
de tysta, grå
och krumma.

Nog har jag fått det bra
Kan inte annat säga.
Har egen lägenhet
och präktigt teveset.
Hör nyheterna i radion
vattnar pelargon

Ibland så får jag hembesök
av folk från socialen
som diskar,
dammar,
duschar mig
och ställer in kanalen.

Så kommer de med dagen rätt
i låda fin och nätt
med många proteiner
och multivitaminer.
Allt rätt beräknat
så jag blir nöjd och mätt.

Sen ligger jag en lien stund
och tänker på de mina.
De kära rara söta små.
Hur har de det
an lillan gå?
Tills mötet med John Blund.

På söndan får jag telefon
från mina rara barn.
Hur är det ställt
är hälsan bra?
De frågar rart oc snällt
i glad och vänlig ton.

Jag svarar
Tackar tackar ska ni ha
Har aldrig haft så bra.
Jag inte ser och inte hör
Kan inte gå och stå
men är så tacksam
glad och nöjd
med tillvaron ändå.

Morsor

Jag blev mor
en ganska bra
tyckte jag.
Tänkte på allt
som morsor ska.
Ammade, jollrade
vårdade, kelade.
Ack,
så lycklig
jag va´

I många år
planerade jag.
Fostrade, bannade,
ömmade, månade
natt som dag.
Trängande
moderligt
behövligt
tyckte jag.

Men en dag
blev allting fel.
Tjatigt, bedrövligt,
störtdumt, larvigt.
Pucko
var jag
som inte begrep
hur riktiga
morsor
ska va´

Vi ska inte tro
att vi ensamma vet
vad barn ska´ ha.
Morsor bör finnas
men måste minnas
att barn snart
bättre förstår
hur de mår
och vad de får.
Är det klart
Slut!

Damer på café

Två damer på café
äldre. propra
inte fattiga
eller intellektuella
utan ganska vanliga.
Deras önskan
är inte det
att få senaste nytt
och nobelt diskutera
livets gåtor
som i det
klassiska caféet.

Nej de är
törstiga
Ryggarna värker
fötterna ömmar
av timmars tramp
och häftig kamp
bland köpsugna damer
på stans realisationer.
Skorna
nu avsparkade
placerade diskret
under bordets ramp.

Påsar och paket
fynd från stans butiker
för säkerhets skull
placerade tätt intill.
Damerna
nu helt trankila
sitter vaksamma
bland trånga bord
beredda på en stund
av njutning
ro och vila.

Med lystna blickar
insups synen
av bakelsediskens
sockriga lockelser.
Dofterna
värmen
och bordsgrannars
frossa i glass
och winerbröd
får damernas kilnder
att hetta och blossa.

Men - går det för sig!
Nu tvekar de
blir tysta - funderar
Hur var det förr?
Tankar tränger på
Den största dygden då
i ungdomstiden
var flit och sparsamhet.
Alls inte gräddigt
snaskeri
på dagen klockan två.

Och vanans makt tar över.
Inte sitta på café
då plikter kallar.
Slöseri och frosseri
är syndigt svineri
och lättja otänkbart.
Besutsamt tar de raskt
en kaffekopp med bulle
Vandrar sedan vidare
med oförminskad fart.

Den gamle och sommaren

Den ensamme gamle
i en hammock
gungar sakta
omgiven av sommarens
böljande grönska.
Fulla av mognadens safter
solstekta varelser
svävar
i vällustig yra.
Solgnistrande daller
omger frukitbarhetens
dofter

Den ensamme gamle
nästan blind
orörlig
förnimmer
i sina lemmar
sommarens fullhet.
Minnena lösgörs
Blicken
inåtvänd
riktas nu
mot en annan
tid
en annan
värld
Hans ungdoms
sommar.

Porten
till ungdomslandet,
hans drömmars
rike
har öppnats
Sinnet skärps
anletsdragens linjer
mjuknar
Åter visar sig
ungdomsåren
med lustfylld kraft
löftesrik sötma
Den gamle söker
ivrigt fånga
dess honungsflöde.

Aldrig var solens strålar
varmare
Aldrig flickornas blickar
mer berusande
grönskans dofter
härligare
frukternas sötma
ljuvare.
Aldrig mannakraften
obetvinglig
som då
Obesegrad
i kärlek
drack han
ur dess
källor

Den gamle
ligger
orörlig
Tiden
stannat
Blicken
riktad
rakt upp.
Glömd
är den slitna
ensamheten
Omedveten
den bittergrå
verkligheten.
Ansiktets fåror
utslätade.

Mörka skuggor
smyger runt
en sliten hammock.
Solen dalat
Fågelsången
tystnat.
Den ensamme gamle
vaknar motvilligt opp
Frossa
skakar
hans magra
kropp.

Mödosamt,
famlande
med rörelser
knyckiga
stela
sakta sakta
stapplar han
tillbaka in
i ålderdomens
skymningsland.

Femton år

Snart femton
med armar
smala
långa ben
rörelser
slängiga
tvära

Axlar som breddas
kinder runda
Finnar i pannan
läppar
rosiga
mjuka.

Luggen lång
som modet lär
Rösten
skrovlig
Blicken
öppen
oskuldsfull.

Leksakståget vilar
Fantomen
uppslagen
i bordets
mångfald
av pojkars
nöjen

Står framför
spegeln
Kammar sitt hår
Betraktar sig
noggrant
Granskar bak
granskar fram

Begrundar
sin kropp
sitt kön
fjunigt
växande
Stolt
att bli man.

Den gråtande

Inte är du ett barn
Du är en kvinna
med svävande gång
hud så len
sinnen
öppna
dansande
mot
morgondagen

Inte är du ett barn
men förnimmer
inom dig
någonstans
ett barn
tröstlöst
gråtande
av sorg
över
världen

Inte är du ett barn
Du är en älskad
skälvande
av livets
puls
med händer
sträckta
mot livets
fullbordan.

Inte är du ett barn
Du är en kvinna
famnande
ett barn
fylld
av kärlekens
drömmar
husmors nit
livets
plikter.

Inte är du ett barn
Du är en gammal
kvinna
med vissnande sinne
smärtande kropp.
Med minnen
av lust,
plågor
hat, kärlek
Inväntande
döden.

Du vet
att du
väntar
tillsammans
med barnet
tröstlöst
gråtande
över
världen.

Modern

I en cirkel av ljus
sitter modern
med barnet i famnen
tätt tryckt intill.
Vaggar stilla
med mjölkstinna bröst.
Ler och nynnar
talar moders språk.
Barnet svarar
Suger
med hjälplösa händer
i skimrande oskuld.

I en cirkel av ljus
lycklig
modern tänker
Min Gud
Hur bli värdig
denna lycka
denna gåva
detta under
så ofattbart?

Modern
också hon
pånyttfödd
förvandlad
söker svaret

Varför ine en fågel

Jag blev människa.
Varför inte en fågel?
Ett himmelskt smycke
majestätiskt
glidande fram
genom rymden
i oändlighetens
blå
oåtkolig
för människor,
dess strävan
regler
sorg

Endast uppfyllande
sin ödesbestämda
förening
med skapelsen.

Med oändlig möda
fåkunnig
blind
krälar människan
fram
Bunden till jorden
av tusen plikter
minnen
tankar

Förgäves
spörjande
Varifrån
varthän
varför?

På diskotek

Visst hade jag
kunnat höra dig
om inte hjärtat bultat så.
Visst hade jag kunnat tala
om inte ångest
stängt min strupe.
Visst hade jagt kunnat dansa
om rädslan
släppt lemmarna loss.

Ensam sitter jag
med tomma ögon.
Försmådd
Stum
Förlamad.
Hör diskodunket.

Vem kan jag fråga?

Vart kan jag gå
med alla frågor
om tillvarons
komplexitet?
Vem ser mig
förstår mig
och förklarar
livets
hemlighet?

Vart kan jag gå
då medel fattas
för livets
nödvändighe?
Då oro härskar
fruktan växer.
Finns något svar
på det?

Vem kan jag fråga
då ångern fräter
på livets låga?
Vem tröstar mig,
lugnar mig.
Vem kan förstå
min livsångests
djupa plåga?

Vem kan jag fråga
vid livets slut?
När reser jag
vart skall jag fara?
Finns han där uppe?
Ser han mig
hör mig?
Vad händer mig,

Vem kan jag fråga?

Hur blir man klok?

Försöker bli förnuftig
snillrik och klok
Söker receptet i någon bok.
Men kan inte hjälpa
att det går trögt.
Kanske målet satts för högt?

Jag bryr mig och presterar
Inte blir det som jag tänkt.
Skulle gjort precis tvärtom
får jag veta småningom.
Spelar det då roll
hur man gör
när det så sällan
blir som det bör?

De rätt valda orden
hinner aldrig
riktigt fram
Vill så innerligt väl
tvekar,gör ändå fel.
Spelar det då roll
hur man gör
om slumpen ändå
så ofta stör?

Att hitta de rätta svaren
i livets gömda facitbok
är brydsamt och pinligt svårt.
Av goda tankar kan bli
bara gnäll och gråt.
Spelar det egentligen roll
hur man gör
När tillvaron
ändå är så skör?

Snart är du gammal

Snart är du gammal
du purfärska rosiga
med spotska ögon
och bubblande skratt

Så fort, så fort
flyr ungdom och frihet
Vad återstår då
av lek och spratt?

Väl otrygghet, missnöje
oro och krämpor.
Trätor,försök
hinna lyckan fatt.

Så tag dig tillvara
du purunga färska
Var inte för snar
ge åtrån kraft,

Akta ditt livsöde
Lämna det frihet.
Spar på din ungdoms
knoppande prakt.

Så är livet

Inte frisk
inte sjuk
inte snäll
inte elak.
Inte förtegen
inte talträngd
inte berömd
inte misskänd
inte omtyckt
inte avskydd
Inte glad
inte ledsen
inte levande
inte död

Förbryllad
Okänd
Bortglömd

Så är livet.

Vägarna

Framför mig
ser jag
ett myller av vägar.
Vet inte
vilken väg
jag skall välja.

Minns inte
hur länge jag
suttit så
Kanske hela
mitt liv
Försjunken
i begrundan.