Sanningen

Då jag var ett barn
fick jag lära mig
om Sannngen.
Det var ett fruktansvärt
viktigt
och svårt ord
Skräckinjagande.
Jag lärde mig aldrig
vad det egentligen
betydde.

Man måste alltid
vara sann
Hålla sig till Sanningen
om man inte ville bli
en dålig syndig
människa
Avskydd av alla
och som hamnar i
fattigdom och nöd
och till slut
i det glödande helvetet.

Men var fanns
den så dyrbara Sanningen?
Den hoppade hit och dit.
Ibland var den här,ibland där.
Hos Fröken, hos mamma,
Ibland hos farmor
men oftast hos Gud.
Jag lyckades aldrig
hitta den.
Och jag grubblade.

Nu är jag vuxen.
Jag letar fortfarande
efter Sanningen.

Ser du fågeln Sofie?

Ser du fågeln Sofie?
Den är inte som vi.
Den kan flyga
mot himlen
och sjunga.
Se, den hoppar
så nätt
pickar tallfrön
så lätt
och kan sitta
på grenen
och gunga.

Jag tackar som frågar

Jag tackar som frågar
Hur mår jag, hur mår jag
Hur är min ensamma dag?

Visst mår jag,
visst mår jag
Dåligt och bra
bättre och sämre
Vill inte tänka
så mycket på saken.

Så länge jag går
så länge jag står
Gör det jag ska
skralt eller bra

Vad kvittar det då
hur bra man kan må.
Livet roterar ändå.

Våryra

I vårens tid


Vår vår vår
Från solen störtar
livets strålar
laddade med urkraft
befruktande
den sovande jorden
som sväller av
nyfödd grönska
Det spritter
det bubblar
det jäser
i marken.

Var sten och skärva
varje vattenpöl
glimmar
av det solguld
från rymdens kraftfält
som denna dag
frikostigt flödar
över stadens torg
och parker.


I gatans träd och häckar
plockas strån
till bon och reden
Klanen skata
bygger ivrigt.
Alla absorberade av
sin livsuppgift,
sin väntan
på livets fullbordan.

Till alla mina
mörka vrår
når reflexer in från
det nyfödda ljuset
- Jag en lycklig figur
extatiskt vandrande
insupande
den vidunderliga
hemgiften
från min
Moder natur.

Gud! Gud! Om du finns

Gud! Gud!Om du finns
där i den änglaboning!
skapare, allsmäktige fridsfurste!
Om du finns?
Var fanns du
då bomben slog ner
mitt på salutorget
dit barnets farmor gått
för att köpa bröd
åt den lilla
föräldralösa.

Gud!
Hur länge låg hon
och väntade
på sin farmor
innan hungern
blev henne
övermäktig
och hon befriades
från sitt
lidande.

Gud!
Var fanns du
då den lille pojken
som letade bränsle
till sin mamma
trampade
på en mina
och miste
sina ben?

Var fanns du då
den elvaårige
lille soldaten
tvingades att se
då hans far
blev skjuten
och hans mor
först våldtagen
sedan
dödad.

GUD!
Var fanns du
då den lilla flickan
tvingades in i tältet
av den vuxne mannen
och snart därefter
kom ut häftigt
gråtande
hållande sina
små fingrar
över sitt sargade
blödande underliv.

Herre!
Förbarma dig!
Förbarma dig!

Det ordas så mycket

Det ordas så mycket
om kärlek och trohet.
Tvi vale, tvi vale
Fy attan, sånt dret!
Karln bara krångla
och hångla
tills han tröttna
och smet
Säger Bärta

Rikedom och pengar
är livets
högsta mål.
Märkeskläder
champagneskål!
Tvi vale, tvi vale
Fy attan sånt prål!
Själv har jag delat
en vällingskål
Säger Bärta

Kvinnan ska vara
vacker och purung.
Då kan hon tömma
hans stinna pung.
Då finns det gott om
hjärterum
Tvi vale, tvi vale
Fy attan sånt klet
Jag kan inte me´t
Säger Bärta

Själv har jag blivit
gammal och mjuk
ilsken och öronsjuk
Läser i gratisbladet
om hur jag vill ha det.
Och vore jag inte
en riktig poet
skulle jag rimma
på smärta.
Säger Bärta.

Skräcken

Det kom ett vidunder
till mig.
Jag tror det var på natten.
Jag visste inte dess namn,
visste intet om
vidunder.
Det grep tag
i mig
skoningslöst
och kröp sakta in
borrande sig genom
mitt inre.

Vidundret
började nära sig
av min kropp och själ.
Lämnade mig
aldrig.
Jag blev dess
fånge
och lärde mig
småningom
att känna igen det.
Jag kallar drt
skräcken.

Vidundret är starkt
starkare än något annat
jag vet.
Det lever endast hos
de ensamma
i isande kyla.
Suger obevekligt
näring
nästlande sig in
i kroppens alla
nervändar.

Jag blev fånge
hos skräcken,
som binder min tunga,
mina lemmar.
Jag kan inte tala
inte sträcka ut min hand.
Glädjen fryser till is,
ljus blir mörker.
Förtvivlat söker jag
en strimma
som visar vägen ut

Någon ser på mig ibland.
Jag tror
någon talar till mig
En hand
sträcks mot mig,
rör vid mig.
Väntar
att jag
skall le och tala.
Men jag är orörlig,
stum
hårt fjättrad
av skräcken

Skräcken har blivit
min herre.
Jag önskar
jag slapp världen
den levande
den fria,
varma
med människor
nu främmande
för mig.

Jag är en
ensam fånge
och klmrar
mig hårt
hårt
fast
vid min herre.

Brinnande ord

Inom mig finns
någonstans
orden.
Jag känner dem
som brinnande
ormar,
slingrande sig
frätande
mitt sinne.
Pockande,
sökande
vägen ut
till min
tunga.

Öppningen ut
är tillsluten,
igenfrätt
av livslångt
känsloslam.
Outsagd smärta
förhärjar
mitt inre.

I livets skola

Nog har vi lärt i livets skola!

Om fattigdom, rikedom, ångest
Ensamhet och förhoppningar
Om grymhet, godhet,
besvikelser
Om glädje, sorg,
galenskap
Om lättja, flit
barmhärtighet
kärlek, hat
djävulskap
hat
djävulskap
hat.

Vart gick kunskapen?
till hjärnan?
Till hjärtat?
Eller
blåste den bara iväg
och försvann?

Hur gärna ville han

Hur gärna ville han ge
sin mödas slagg
som livgivande
gödning
Hur gärna ville han
mana, hjälpa

Men hans röst
har ekat
i främlingskaps
tomhet
ohörd
förkvävd.

Bland en oändlig rad
besvikna
utan tröst
med minnen
som vassa skärvor
går han
tyst.

Ensam sitter hon

Ensam sitter hon
i sin lägenhet.
Leds
trots att det är så fint
så rent
modernt
i tvårummaren
med inglasad balkong.

Köket glänser
hushållsmaskiner
putsade möbler
i rader.
Badrum,
tvättmaskin
i tvårummaren
med inglasad balkong.

Grått ute
grått inombords
O, meningslösa liv!
Vill fly bort!
trots dator,
nyköpt stereo
i tvårummaren
med inglasad balkong

Tänker människa
ta dig i kragen!
Stöd, hjälp alla de
som fryser, svälter
våldtas, dödas!
Som är utan
tvårummare
med inglasad balkong.

Du i vilfåtöljen
med dästa tarmar
kramar fjärrkontrollen
fånge i dig själv
trycker, väntar
på det riktiga livet.
Fångad av
tvårummaren
med inglasad balkong.

Depression

Att vakna
natt efter natt
i krampgrått
töcken
Utan förflutet
utan framtid
undrande
fruktande
väntande
väntande
välkomnande
den sista
natten.

Skapelsens krona

Människa, människa
människodjur!
Skapelsens krona
är det namn
du tagit.

Skapelsens förgörare
din gärning.

Ve!
att jag liknar dig
är en av dig
tillhör dig

Möte i gamla stan

Jävlars jävlar!
Flytta dig
kärringjävel!
Raspigt
hest
ekar orden
mellan
cementgrå gavöar
em snöblöt morgon.

Vinglig
sliten
står han där
smutsig
hopsjunken
En hand framsträckt
en nerkörd i kavajen
sökande
efter något
i den råkalla våren.

Satans jävlar
Sluddrande
med gallsprängda
läppar
Desperat
vädjande
irrar blicken
runt
under ständig
jakt
efter något
efter lycka, värme
efter något.

Kan du förstå?

Kanske kan du
förstå
varför jag inte
såg dig
mötte din blick.
Fastän vi
möttes
i gatans vimmel
så nära varann
Du och jag
en solig
septemberdag.

Plötslig såg jag dig
såg ditt välkända
ansikte
ditt ljusa hår
din härliga gestalt
den eleganta portföljen
nonchalant svängande
komma emot mig
i sällskap
med den andra
Rakt emot mig
utan
återvändo.

Dina nyfikna händer
din sensuella röst
trängde
blixtsnabbt
in i mitt sinne.
Jag genomsköljdes
av en dunkande åtrå
och en häftig önskan
att alltid
vara hos dig
vara den
enda
för dig.

Min längtans
ouppnåeliga mål
kom blixtsnabbt emot
och skar
genom mitt liv
min tillvaro
för att genast
försvinna
för alltid.
Därför
därför
måste jag
passera
utan att se
höra

Du fanns
inte mer.

Vad nytta har du gjort?

Vad nytta
har du gjort
Vad har du givit?
Du folkets
överlägsne?
Vilka spår har du
lämnat
i jordskorpans
virrvarr?
På vad har du trott?
Vilka frön har grott?

Du som trodde
du skickligt
behärskade
livskonstens
blindskrift.
och visste
det andra inte vet.
Du sa du skyddade
människovärdet
de höga idealen
den goda moralen.

Vad blev det
egentligen
av din ståtliga livsplan?
Jo, omsorg om makten
om köttet
och härligheten
För egen vinning
du glömde
dina löften
såväl ideal
som moral.

Tills du en dag
blev en gamling
hjälplöst
famlande
Ropande
på hjälp
från alla dem
som du själv
aldrig någonsin
ens givit en min.

Skål från senior

Jag lever
visst lever jag
i mitt gemak för
seniorer
Glor på teveskurken
i glatta burken
från klockan ett
på dan
tills jag
skymtar fan.

Alla skriker
börja träna
börja träna
till en genomstel
gammal själ
som sällan
plägar
röra bena.

Vid middagstid
är jag parat.
Har hela dagen tänkt
på mat.
Tuggar hungrigt
söndagssteken
utan redskapen
i käken.

På söndagen
en liten snaps
och kanske litet
Grand Maniere
Sen vill jag ofta
bara softa
i min kofta
Säger
Skål från Senior!

Snälla juli

Snälla juli
Stanna kvar
med ditt ljus
och värme!
Maj och juni
kom tillbaka
med er späda
grönskas knopp!
Augusti, blå
bjud varma kvällar
frukters söta doft.

Kom tillbaka
kom tillbaka!
Ge oss kraft
att åter möta
mörka tiders lopp.

Visst tänker jag på dig, mamma

Visst tänker jag på dig, mamma
trots alla långa år
du varit borta
ur mitt liv.
Dina dröjande ord
din spörjande blick
hela din slitna skönhet.
Jag önskar jag kunnagt ge dig
min allra vackaste
blomma,
blomman du älskade
så högt
Den fick istället
hon som trädde i
ditt ställe.
Men det är du
som lever kvar
i mig
du som fött mig
dig som jag minns.

En dator, en dator

En dator, en dator
det måste vi ha
Den gör så mycket
märkligt och bra
Står där så stilig
och blank
utan minsta skavank.

Jag trycker på ON
hör en mystisk ton.
På flera knappar
trycker jag
Blir allt mindre glad.
Vet inte vad som händer
vrider mina händer.

Det verkar litet vågsamt
och ganska plågsamt.
Så många knappar
kan jag aldrig hantera.
Hur gör man
i själva verket
med mackapärket?