Hur gärna ville han ge
sin mödas slagg
som livgivande
gödning
Hur gärna ville han
mana, hjälpa
Men hans röst
har ekat
i främlingskaps
tomhet
ohörd
förkvävd.
Bland en oändlig rad
besvikna
utan tröst
med minnen
som vassa skärvor
går han
tyst.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment